ta en planlös promenad. Om man vill upptäcka den Bangladeshiska landsbygden så är promenaden en utmärkt metod. Vi lämnar byn och vandrar ut på fälten. Vi får se alla stadier i risodling från groddning av frö till skörd. Ris är den gröda som ger mycket energi men den är extremt arbetsintensiv, det krävs mycket jobb fån ax – till ris-skål. Vi får se hur de sparar vatten från monsunregnen och hur fälten odlas i olika nivåer så att det blir lättare att flytta vatten mellan fälten. Vi träffare en bonde som är på väg till sin fiskedamm. 
Tuhin frågar om vi får följa med och det får vi. Bonden visar hur han fiskar karp ur sin odling och berättar att han kan få in 100 000 taka (10000Skr) om året på sin odling, vilket han tycker är bra. Bonden insisterar på att vi ska följa med honom hem. Vi blir bjudna på puffat ris med chili och salt, det smakar mycket gott. De hämtar stolar och vi får sitta i skuggan under ett gammalt träd. Märklig känsla att sitta och äta puffat ris med 20 vuxna människor som tittar på oss. Bakom oss tvättar sig kvinnorna i dammen, naturligtvis fullt på klädda så att de tvättar sin kläder samtidigt som de tvättar sig själva.Eftersom promenaden var så lyckad beslutar vi att ta en promenad även på eftermiddagen.
Planen är att besöka en hinduisk by och marknaden där. Vi vandrar cirka fem kilometer, men när vi kommer fram är marknaden slut och alla försäljare har försvunnit hem. Vi tar var sin mangojuice i en liten ”affär”, även här tycker lokalbefolkningen att det är intressant att se två bleka människor med stora huvuden dricka juice. Vi tar en rickshaw tillbaka till Naogau.
Ferosa har lagat mat hela dagen och vi sätter och som vanlig ned och tittar på. Plötsligt är alla grannskapets kvinnor där och det blir ett jäkla tjattrande åtminstone tycker vi det som inget förstår. Man har svår att tro det men dessa människor kan vara extremt högljudda. Kvinnorna vill att vi ska säga saker på bangla. Vi säger naturligtvis fel och kvinnorna fnissar ihjäl sig. Mer folk sluter upp nu kommer även en del män, annars verkar det som om att basidan av huset där eldstaden står är kvinnornas domän. De vill att vi ska sjunga, Erling stämmer upp med ”blinka lilla stjärna”, han kan sjunga så det låter riktigt bra i bangla natten, men vi får inte så många applåder. Småstjärnorna Onto och Alifa uppträder till allas förtjusning, Erling och jag blir brädade.Framåt åttatiden är hela huset fullt med folk. Små barn och gamla gubbar kommer in och sätter
sig, tittar på oss, och går ut igen. Erling SMS:ar Ferosa och undrar hur vi ska kunna äta med huset fullt med folk. Men hon schasar ut folket och vi sätter oss att äta. Baboul kommer senare för han har varit och sökt jobb. Tuhin försöker att få Ferosa att sitta tillbords med oss men hon vill inte. Han har vid varje måltid försökt att få henne att äta med oss men hon är för blyg och det känns opassande för henne. Det är något vi får acceptera säger Tuhin.
Vi går och lägger oss. Ferosa har en mycket svår hosta, hon har även ont i ryggen, det har vi sett när hon hämtar vatten. Vi ligger länge och lyssnar på Ferosas hosta då kommer Tuhin med förslaget att vi ska lämna all medicin som vi har i våra reseapotek till familjen. Varför tänkte inte jag på den idén, den mannen har ett hjärta av guld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar