28/11 Koitta

Föreläsning med Bosse om det Bangladeshiska jordbruket. Mycket intressant. Nästa föreläsare är Ikbal, som har arbetat för PROSHIKA i 25 år och ska hålla en föreläsning om fattigdom i Bangladesh. Jag sitter ganska långt bak och har svårt att uppfatta hans föreläsning som sker på en klanderfri banglaengelska. Här är några brottstycken;

• Varför kan vi inte se de fattiga, det är svårt att hitta folk med ett ledsamt ansikte.
• Man ser inte sig själv som fattig, och som observatör ser man det man vill se.
• När man mäter ser man fattigdomens tecken i undernäring och kroniska sjukdomar.
• Enligt FN räknas den som har mindre än en dollar om dagen som fattig. I så fall skulle 100% av de bybor som vi har träffat vara fattiga.
• Man bör mäta tillgång till resurser. Den som inte har tillgång till resurser räknas som fattig.
• Vem tar besluten? Är man utanför maktsfären är man fattig.
• Victim of sanctions. Män kan sanktionera kvinnors frihet.
• Inkludera, exkludera från var och av vem? Kön etnicitet ålder!
• De nya fenomenet i tredje världen -ensamhushållet (Tuhin young urban poor!!)
• Att hindra hemgiftssystemet är viktigt för att minska fattigdomen.
• Happines index, Human need
• Bortgift vid åtta års ålder = Utesluten från alla fält av inflytande.
• Det bräckliga livet – en olycka kan förändra hela din ekonomi och hela ditt liv.
• Tredje världens städer är inte uppbyggda som västerländska städer. De är uppbyggda kring en informell ekonomi. Den går inte att förstöras för att få utveckling.

Sedan visar Ikbal en matris över hur man kan definiera fattig eller inte fattig. Han använder olika begrepp, Natural, Social, Finans, Human, Physical, det verkar mycket intressant och bör undersökas närmare. Jag beslutar mig för att återuppta mina freds- och konfliktstudier.

Ikbal går sedan in på hur PROCHIKA arbetar. De arbetar efter två huvudlinjer, dels economic enpowerment i form av mikrokriditer dvs ge människor möjlighet att tillhandha och handskas med kapital, dels social empowerment mobilisering och rättighetsupplysning. Man arbetar ofta ute i byarna med olika mans- och kvinnogrupper. Problemet med den mer berömda mikrokriditgivaren Grameenbank, tycker Ikbal, är att de främst koncentrerar sig på den ekonomiska biten av fattigdomsutveckling. Det spelar ingen roll om en kvinna har det bra ekonomiskt, om hon fortfarande får stryk av sin man.

Ikbal gör sedan en utläggning om att det i Bangladesh borde satsas på ett ”cultural adjustement program for the rich” De rika och utbildade har inte rätt information för att kunna göra rätt beslut. PROCHIKA har haft workshops för rika för at få dem att förstå hur de vanliga bangladeshierna har det.

Jag, Erling och Tuhin leker tomtens verkstad när vi paketerar gåvorna som vi ska ge till skolan i Glora. Pennor suddigum vässare och skrivblock och vår 20 meter långa jutematta förstås. Vi har även ett möte med Ann-Sofi, kollega med Kajsa som är en av grundarna till ”globallearning”. Hon har tagit tjänsteledigt och ska jobba med att utbilda engelsklärare åt PROCHIKA. Vi diskuterar våra projekt med henne. Ringsbergskolan har tre ”projekt” i Bangladesh. 1. Stödja globala skolan med 5000:-/år för PROCHIKAS NFP-skolor 2. Ett extra stöd till Glora skolan med de pengar vi fick från höstruset. 3. Naogao SMS projekt, för att hålla kontakt med våra bangladeshiska vänner. Vi diskuterar även möjligheten att sälja schalar från PROCHIKAs produktion i Koitta. Schalarna skulle kunna säljas på föräldramöten och liknande.

Erling och Ann Sofi gör ett Friskis och Svettis-pass ihop. Jag bangar.